Allt är inte som det ska. Varför är det ingen som vet. Inte heller jag.
Går upp på mitt rum runt halv sju. Vet inte vad jag ska göra, så lägger mig på sängen. Tar upp boken och läser. Men ger upp efter tio sidor, kan inte koncentrera mig. Så jag lägger undan den igen.
Släcker sänglampan, drar på mig täcket och vänder mig inåt väggen. Ligger där helt apatisk och bara stirrar. Tankarna vandrar men jag får inte grepp om dem.
Jag är ensam. Helt jävla ensam.
Känner hur huvudet blir tyngre, att ögonlocken åker ihop allt oftare. Faller till slut in i sömn. Äcklig sömn.
Vaknar sedan med ett ryck. Första tanken är att jag har försovit mig, så jag sliter av mig tröjan. Tänker att nu måste jag skynda mig.
Kommer på att jag har jeansen på mig. Något stämmer inte. Så jag stannar upp för en sekund. Sträcker mig efter mobilen. Har fått ett sms. När då, hinner jag tänka. Aha, 20:21. Satan! Kollar på klockan. 20:22. Kopplar ännu inte, det tar lite tid. Sedan tänds en glödlampa ovanför mitt huvud.
Det är fortfarande tisdag, och inte onsdag som jag trodde. Jag andas ut. Läser smset. Besvarar det. Kommer fram till att jag måste ha vaknat av det. Får svar som jag besvarar lika fort. Det dröjer med nytt svar.
Tankarna rullar runt. Allt är inte som det borde. Äntligen kommer svaret! Och besvikelsen. Listar snabbt ut en sak:
Han som smsat och frågat hur om allt var väl gjorde det inte för att han ville veta, utan för att det skulle se bra ut.
Och han som alltid pratar om ärlighet! Kanske var jag för ärlig när jag svarade? Nej det kan man inte vara.
Kastar av mig täcket i ren frustration, men drar på det lika snabbt igen. Börjarar gråta. Ljudlöst men ändå inte. Kan höra mitt hjärta och min själ skrika. Skrika av smärta. Av hat och av kärlek. De blöder. Två stora blödande sår. Orkar inget mera. Slutet är nära nu.
Samlar mig igen. Klär av mig och går ner och duschar riktigt varmt. I vanliga fall skulle jag ha bränt mig, men det är inte som vanligt nu.
Går ut i köket. Försöker stilla sötsuget med en tesked honung och en mandarin. Men lyckas inget vidare. Tar en kokosboll från skafferiet. Känner mig lite bättre till mods. Funderar lite grann:
Vem, om någon, skulle sakna mig om jag försvann? Ingen förmodligen. Möjligtvis CSN eftersom min frånvaro från skolan skulle bli total. Men de skulle ju bara tjäna pengar på mig om jag försvann...
Går och borstar tänderna. Sedan upp på rummet igen. Borstar ut det slitna håret någorlunda. Lägger mig i sängen och sätter mobilen på laddning. Får lust att ha sönder den, men hejdar mig. Kryper ner under täcket istället. Fixar till kudden. Tänker på honom. Lägger mig till rätta. Släcker lampan och försöker somna.
Högsta önskan just då, är att aldrig någonsin vakna igen.
jag skulle sakna dej!! :/ finns om du vill prata
SvaraRaderamen gumman<33
SvaraRaderaJag börjar fan snart gråta, <3
kommer sakna dig otroligt mkt om du aldrig vaknade igen..
BTW... börja skriva en bok, de är riktigt bra de du skrev här :) <33
Puss å kram å massa kärlek till dig från mig<3
/Veronica
Finns här för dig i vått å torrt<33
SvaraRaderatack <3
SvaraRaderamen, det handlar faktiskt inte om mig egentligen. jag hade bara tråkigt så jag satt och skrev.. :)