Vem fan kan få en riktig vän i Sthlm?

Allt känns tungt just nu. Jävulskt tungt.
Fast jag lär ju klara mig,
som så många gånger förr.
Alltid den starka av oss, det är det jag som varit.
Men jag faller. Jag bryts ner.
Som så många andra.
Orkar inte behålla styrkan, klarar inte av att kämpa för den.

En dag ska jag vara tillbaka som den starka person jag en gång varit.
Jag måste bara hitta mig själv.
Veta var jag står, vem jag egentligen är.
Det kan bli svårt, men så länge jag har dombästa<3 klarar jag allt!
Min styrka.

Ibland tänker jag på det så, att jag vill få dagarna att gå.